Grisarna! Nöf nöf
Ibland känner jag inte för att skriva, jag blir så trött på det speciellt när vädret inte är på topp! Idag har jag varit med min älskling!! Gulleplutten.. Alltså Maxi! Jag tyvärr inte så många andra att välja bland..
I somras var jag på Skansen och överraskade Beata och Natta som jobbar där, så stötte vi på dessa gullegrisar inne på lillskansen!
Alltså kan inte detta jobbiga väder bara försvinna?!
I somras var jag på Skansen och överraskade Beata och Natta som jobbar där, så stötte vi på dessa gullegrisar inne på lillskansen!
Alltså kan inte detta jobbiga väder bara försvinna?!
Höstlövens vackra färger
Visst är det underbart att hösten sakta men säkert anlänt? Jag njuter varje dag och Maxi gillar det ännu mera än vad jag gör. Tänk vad förändring kan påverka och förändra oss.
Njut av hösten den är ljuvlig.
Tillbaka
Hej allesammans!
Idag, eller rättare sagt började jag inse att det faktiskt är väldigt roligt att skriva. Jag har saknat det! Jag har tagit en lång bloggpaus, typ i ett halvår? Men det har jag behövt! Nu är jag tillbaka i underbara Sverige och jag har god kontakt med min värdfamilj och mina vänner i Utah. Det känns fortfarande lite konstigt att jag faktiskt inte är kvar där.
Jag kan påpeka och hålla med om att min uppdatering från mitt utbytessår inte var den bästa, eftersom jag endast hade 30 minuter varje dag vid datorn! Då skulle jag hinna med att svara på mail men även att uppdatera bloggen. Det var både positivt och negativt. Precis som med alla saker och ting i livet.
Jag går nu sista året på gymnasiet, och visst känns det väldigt härligt? Jag bryr mig inte om att jag kommer vara ett år äldre än vad jag skulle ha varit men vad spelar det för roll? Jag känner mig väldigt glad och tacksam att jag gjorde detta och att jag faktiskt klarade av det!
Här är jag och Louise några dagar innan skola började.
Lousie och jag går i samma klass, vi delar denna fantastika erfarenhet och det oförglömliga året som vi har varit med om. Vi talar mycket om vårat uybytesår och det känns otroligt bra att prata med någon som upplevt precis samma sak. Louise tillbringade sitt utbytessår i Kalifornia men hade tyvärr inte lika tur med värdfamiljen som jag hade. Vi är riktigt starka individer. Tack för att du finns!
Här är jag och min mamma Susanne.
Min mamma och jag är och kommer alltid vara nära varandra. När jag var yngre bråkade vi realtivt mycket och jag var ganska kaxig. Jag var nog en jobbig skitunge. Numera så diskuterar vi i lugnar ton. Sedan USA resan så har vi kommit närmare varandra och jag har mognat mycket. Susanne är väldigt envis men också en glad och rolig person.
Maxi är den finaste hunden som finns! Jag har varit ägare till honom sedan 2007 då hans matte hasttig dog i cancer. Maxi är en väldigt harmoniskt hund och har en härlig personlighet. För mig så betyder han väldigt mycket.
Här är jag och Veronika (jag ser hemsk ut)
Veronika stöttade både mig och Louise att åka iväg, det kändes väldigt bra men jag blev ändå orolig om vi skulle kunna ha kontakt? Jag tar ingenting förgivet, men innerst inne vet jag vart jag har Veronika. Vi har många fina minnen!
Maxi är i farten igen
Här är jag, Nathalie och Beata.
Dessa tjejer betyder mycket för mig och vi har väldigt roligt tillsammans! Nathalie lärde jag känna genom Beata för tre år sedan. Herregud vad tiden går fort! NI är underbara!
Jag hade även regelbunden kontakt med dem men det var jobbigt med mina regler som jag var tvungen att följa så strikt och punktligt!
Well, nu måste jag ta en tur med lilleman, återkommer senare.
Idag, eller rättare sagt började jag inse att det faktiskt är väldigt roligt att skriva. Jag har saknat det! Jag har tagit en lång bloggpaus, typ i ett halvår? Men det har jag behövt! Nu är jag tillbaka i underbara Sverige och jag har god kontakt med min värdfamilj och mina vänner i Utah. Det känns fortfarande lite konstigt att jag faktiskt inte är kvar där.
Jag kan påpeka och hålla med om att min uppdatering från mitt utbytessår inte var den bästa, eftersom jag endast hade 30 minuter varje dag vid datorn! Då skulle jag hinna med att svara på mail men även att uppdatera bloggen. Det var både positivt och negativt. Precis som med alla saker och ting i livet.
Jag går nu sista året på gymnasiet, och visst känns det väldigt härligt? Jag bryr mig inte om att jag kommer vara ett år äldre än vad jag skulle ha varit men vad spelar det för roll? Jag känner mig väldigt glad och tacksam att jag gjorde detta och att jag faktiskt klarade av det!
Här är jag och Louise några dagar innan skola började.
Lousie och jag går i samma klass, vi delar denna fantastika erfarenhet och det oförglömliga året som vi har varit med om. Vi talar mycket om vårat uybytesår och det känns otroligt bra att prata med någon som upplevt precis samma sak. Louise tillbringade sitt utbytessår i Kalifornia men hade tyvärr inte lika tur med värdfamiljen som jag hade. Vi är riktigt starka individer. Tack för att du finns!
Här är jag och min mamma Susanne.
Min mamma och jag är och kommer alltid vara nära varandra. När jag var yngre bråkade vi realtivt mycket och jag var ganska kaxig. Jag var nog en jobbig skitunge. Numera så diskuterar vi i lugnar ton. Sedan USA resan så har vi kommit närmare varandra och jag har mognat mycket. Susanne är väldigt envis men också en glad och rolig person.
Maxi är den finaste hunden som finns! Jag har varit ägare till honom sedan 2007 då hans matte hasttig dog i cancer. Maxi är en väldigt harmoniskt hund och har en härlig personlighet. För mig så betyder han väldigt mycket.
Här är jag och Veronika (jag ser hemsk ut)
Veronika stöttade både mig och Louise att åka iväg, det kändes väldigt bra men jag blev ändå orolig om vi skulle kunna ha kontakt? Jag tar ingenting förgivet, men innerst inne vet jag vart jag har Veronika. Vi har många fina minnen!
Maxi är i farten igen
Här är jag, Nathalie och Beata.
Dessa tjejer betyder mycket för mig och vi har väldigt roligt tillsammans! Nathalie lärde jag känna genom Beata för tre år sedan. Herregud vad tiden går fort! NI är underbara!
Jag hade även regelbunden kontakt med dem men det var jobbigt med mina regler som jag var tvungen att följa så strikt och punktligt!
Well, nu måste jag ta en tur med lilleman, återkommer senare.
