5 September
Hej alla nära och kära! Hur mår ni? Jag hoppas att ni mår super för det gör jag! Fast jag är trött men de är jag numera efter varje dag. Idag sov jag ut ordentligt men jag långt borta kunde jag höra barnen leka och skrika, men jag bryr mig inte längre.
Dagen har inte varit den bästa precis eftersom jag inte kunde fixa en ipod. De är slut typ i hela staden! Är inte det sjukt? Jag har aldrig hört något liknade. Jag lär nog hitta en för eller senare.
Fast jag mår super känner jag mig ändå tung och tom. Svårt att förklara men innerst inne är jag ensam. Jag vet inte om det är hemlängtan som spöker, jag har absolut inte hemlängtan i värdfamiljen inte riktigt i skolan heller. Men alla frågar mig hela tiden samma frågor: Saknar du din familj? Har du kontakt med dina vänner?
De är löjliga frågor eftersom de är självklara! Jag är inte omänsklig på något sätt för att jag är en utbytesstudent.
Jag vet att de inte menar något illa men ibland undara jag hur folk tänker, eller om de rättare sagt tänker överhuvudtaget.
Idag var tanken att jag skulle gå på middag med massa andra singlar i min ålder, det är ganska roligt att de anordnar sådant! Alla är typ 18 eller något liknade, men de blev inte så eftersom jag hade bestämt med Megan men de verkar inte bli något så nu hoppas jag att Holley kan komma över så vi kan kolla på något film eller så. Jag tror det kommer bli mysigt! Jag ska nämligen upp lika tidigt som tidigare eftersom det är söndag imorgon och de betyder kyrkan. De är trevligt och jag gillar att klä upp mig! Vi är ju indelade i grupper och diskuterar saker men jag har ju inte direkt så mycket att dela med mig, jag är ju inte en del av deras religion men jag hoppas att jag inte behöver vara så delaktig utan kan lära mig saker. Förra gången var det väldigt långt men de brukar de vara, jag är inte van att vara i kyrkan över 3 timmar eller var de var sist. Candice är i min grupp sen tror jag att Megan är i min grupp också. Holley är 15 år snart 16 så hon är i en annan grupp.
Jag har funderat mycket den senaste tiden på allt möjligt, jag saknar givetvist min familj, vänner och min lilla vovve där hemma. Men man klarar endast av någonting om man verkligen vill. Livet är inte en dans på rosor, de är det aldrig. Man biter ihop och efter regn kommer solsken. Det som inte dödar dig gör dig starkare :)
Jag oroar mig för en sak nu och det är är homecoming snart och jag vill gärna men har inte blivit "asked" :( Man brukar gå tillsammans med någon som typ en dejt men jag får väl vänta till Prom.. Jag tror att man kan gå ensam också eller med ett tjejgäng men de känns lite tragiskt haha! That's life! :(
Emma och jag (jag ska naturligvis förstöra bilden ;))
Detta var i Central Park
Jag och Isabell på Arlanda, innan äventyret började! 
Jag och Devrie på äventyrsbadet!
Hur är allt i Sverige? Kärlek från Viktoria som är FAAR AWAY!
